Bellman skämt och historier

Varför äter du plåster, Bellman? frågade norrmannen.
– Jag har ont i magen, sa Bellman

Bellman skulle lära sig att fiska, så han köpte ett metspö och en isborr och gick till en is. Men när han började borra, hörde han en röst ovanför sig.
– Det finns ingen fisk under isen, sa rösten.

Då gick Bellman någon annanstans på isen och började borra, men rösten sa igen:
– Det finns ingen fisk under isen.

Då vände Bellman sig upp och sa:
– Hur vet du det?

Då svarade rösten:
– För att jag är vaktmästare över ishallen.

Det var en gång en Bellman som satt i ett flygplan. Plötsligt behövde Bellman gå på toaletten. Bellman tyckte kön var för lång så han frågade flygvärdinnan om han kunde sitta och skita på vingen istället. Flygvärdinnan svarade: ”Ja, det går nog bra”. Bellman satte sig på vingen och bajsade där. Nere på marken fanns det en präst som ropade: ”Allt gott kommer från himlen”. Och just då fick han en oförväntad överraskning, när Bellmans bajskorv landade rakt på prästens ansikte! ”Tja ... allt gott kommer nog inte från himlen ändå!” skrek prästen.

En dag var Bellman på väg uppför en brant backe med en skottkärra full av grus. Han svor högt för sig själv när han kämpade. Då mötte han en gammal dam som sa:

– Om du svär så där kommer du inte till himlen.
– Jag ska inte till himlen, jag ska bara uppför backen.

Bellman var ute på promenad när han plötsligt blev väldigt bajsnödig. Han letade efter en toalett, men kunde inte hitta någon. Till slut bestämde han sig för att skita i en soptunna. Efter en stund kom polisen och gav Bellman en böteslapp och frågade:
– Vad har din pappa för yrke?
– Läkare, svarade Bellman.

– Vad är din mamma? sa polisen.
– Även hon är läkare, sa Bellman.

Då frågade polisen:
– Vad är du?
– Fortfarande bajsnödig, svarade Bellman

Bellman, en dansk och en tysk skulle tävla om vem som hade den minsta pappan

– Min pappa är så liten att han sover i byrålådan, sa dansken.

– Min pappa är så liten att han sover i en skokartong, sa tysken.

– Jag har ingen pappa, sa Bellman. Han ramlade ner från stegen och slog ihjäl sig när han plockade jordgubbar.

Kungen var ute och red. När han mötte Bellman släppte hästen en ljudlig brakare.

– Hästen fiser! Hästen fiser! ropade Bellman.

– Tyst! sa kungen till Bellman.

– Nej! Högt! svarade Bellman.

En gång var Bellman kapten, och på hans axel satt en papegoja som härmade allt han sa. En dag gick det så snabbt att Bellman sa: Det går i femtio knop. Papegojan upprepade: Det går i femtio knop, det går i femtio knop. Då körde de på en sten, och Bellman sa: Det blev en kraftig smäll! Papegojan härmade igen: Det blev en kraftig smäll, det blev en kraftig smäll!

Båten började ta in vatten, och Bellman sa: Hämta pumpen, kärringen läcker! Papegojan upprepade: Hämta pumpen, kärringen läcker, hämta pumpen, kärringen läcker! Nästa söndag var de i kyrkan, och prästen predikade. Papegojan tyckte att det var tråkigt och började säga: Det går i femtio knop, det går i femtio knop! Prästen blev arg och kastade bibeln mot papegojan, men missade, och bibeln flög in i väggen. Då sa papegojan: Det blev en kraftig smäll, det blev en kraftig smäll!

En tant som satt framför skrattade så mycket att hon kissade på sig. Då sa papegojan: Hämta pumpen, kärringen läcker, hämta pumpen, kärringen läcker!!

En dag var Bellman på ett besök hos läkaren. Han hade råkat ut för kraftiga brännskador på båda öronen, så doktorn frågade:
– Hur hände det här?
– Jag stod och strök kläder när telefonen började ringa, men jag tog fel på telefonen och strykjärnet, svarade Bellman.
– Men du har ju bränt dig på båda öronen, sa doktorn förvånat.

Då svarade Bellman:
– Ja, jag var ju tvungen att kontakta ambulansen.

Det var en gång en rysk, tysk och Bellman som hamnade på en öde ö. Där kom det en magisk ande som erbjöd dem en önskning var. Ryssen började och sa: Jag önskar att jag kom hem. Poof, så försvann ryssen och var tillbaka hemma.

Sedan var det tyskens tur, och han sa: Jag önskar att jag kom hem. Poof, så försvann även tysken och var tillbaka hemma. Nu var Bellman ensam på ön och kände sig lite övergiven.

När det blev Bellmans tur tänkte han på sina vänner och sa: Jag önskar att mina två kompisar kom tillbaka! Poof, så stod både tysken och ryssen plötsligt där bredvid honom igen.